Nationella minoriteter och deras rättigheter

I Sverige finns fem nationella minoriteter: judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar. De grupperna erkändes 1999 och har från och med 1 januari 2010 stärkta rättigheter samt möjligheter genom den nya lagstiftningen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen om nationella minoriteter gäller i hela Sverige och innebär att minoritetsspråken ska skyddas och främjas. De nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur och förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor.

Jiddisch, romani chib, finska, meänkieli och samiska är nationella minoritetsspråk. De tre sistnämnda har ett förstärkt skydd i lagen och kan användas i myndighetskontakter och minoriteterna har rätt till äldre- och barnomsorg på sitt eget språk. Sedan år 2000 har samiska, meänkieli och finska kunnat användas hos förvaltningsmyndigheter och i domstolar. Men rättigheterna har varit begränsade till ett fåtal kommuner. De senaste åren har förvaltningsområdet utökats.

Samiska, finska och meänkieli kan användas både muntligt och skriftligt i kontakten med en förvaltningsmyndighet som har ett geografiskt verksamhetsområde som sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde. (Bodens kommun ingår inte i något förvaltningsområde.) Myndigheterna inom förvaltningsområdet är skyldiga att ge ett muntligt svar och den som saknar juridiskt biträde kan få en skriftlig översättning. Myndigheterna ska även verka för att det finns personal med kunskaper i finska, meänkieli och samiska. Även utanför förvaltningsområdet ska man kunna använda de tre språken om det finns kunnig personal.