Garnis i våra hjärtan

Reportage från Boden Bild nummer 1 2019. Bodens sjukhus, i folkmun kallat Garnis, föddes som militärsjukhus. När det togs i drift 1911 var det Sveriges modernaste sjukhus. Det blev länssjukhus med 1000 vårdplatser, cirka 3500 anställda och stor betydelse för hela Boden.

Två av många anställda som upplevde både utveckling, nedläggning, flytt och uppbyggnad av det nya sjukhuset i Sunderbyn är Agnetha Gustafsson och Lena Vikberg. De beskriver Garnis som gigantiskt när de som nyanställda kallades till aulan för gemensam introduktion.

Sjukhuset var som ett eget samhälle, större än Sunderby sjukhus. Det hade tio våningar, flera byggnader och långa kulvertar som gick till dåvarande långvårdskliniken på andra sidan järnvägen. Det fanns dam- och herrfrisör, restaurang, personalmatsal och på senare år även personalbutik. Garnis hade fina marmordetaljer, murade valv i trappuppgångarna och utanför knuten vacker natur och Bodens centrum nära.

Stolthet och trygghet

– Garnis betydde allt, det var vårt SSAB. Nästan alla hade någon anknytning dit. Jag kände stor stolthet första dagen jag gick på jobbet, minns Lena.

Båda började som sjukvårdsbiträden, vidareutbildade sig till undersköterskor och arbetade på en rad olika avdelningar i Boden från 1981 till nedläggningen 1999.

Nu arbetar de båda vid Sunderby sjukhus.

Roligt på jobbet

De beskriver en gemenskap som satt i väggarna och närhet till hjälp och omtanke.

– I dag är det stressigare. Även om det finns arbetsglädje och gemenskap är det inte riktigt detsamma i dag, anser de.

– Vi hade jätteroligt på jobbet. Vissa människor kom man väldigt nära, vi delade både glädje och sorg. Det kändes som om man mötte fler människor här, och såg varandra oftare på ett annat sätt än i Sunderbyn, säger Lena.

Boken om Garnis

Lena Vikberg var fackligt engagerad i Kommunal. Hon initierade ett projekt för att lyfta fram Kommunals yrkesgrupper och deras betydelse. Många jobbade i det tysta i det stora maskineri som behövs för att driva ett sjukhus. Idéen utmynnade i en bok, baserad på över 100 intervjuer, som Agnetha Gustafsson gjorde. Alla berättelser kunde av utrymmesskäl inte tas med och projektets styrgrupp valde ut ett 40-tal.

– Arbetet med boken gav mig massor. Jag fick lyssna på berättelser från personer som jag tidigare bara hejat på i korridorerna. Det var mycket kunskap, erfarenhet, yrkesstolthet, gemenskap, berättelser om både sorg och glädje jag fick ta del av. Jag fick även se platser i sjukhuset som jag inte hade sett tidigare och inte heller hade en aning om att de fanns, säger Agnetha.

– Boken känns aktuell än i dag. Nästan alla funktioner som är med där finns och alla behövs även 2019. Vården är ett enda stort team där alla professioner behövs, annars skulle det inte fungera, säger Lena.

Text: Anna Bergström
Foto: Mats Engfors/ Fotographic